Akta dig för Babylons eldar!

Min enda egentliga fiende i mitt kära Norrland är sedan länge Babylon, stor-svenskens hövdingar och hantlangare som ständigt söker utvidga sitt skräckvälde över det fria folket i nord. Likt lon efter vajan jagar de oss med klo och huggtand, de vill grilla våra barn över öppen eld, de vill bränna våra byar och de vill jämna våra berg med marken. Men likt David dräpte Goliat kommer vi att på den yttersta dagen stå enade, Babylonierna kommer falla och Moder Nords frodiga barm kommer för alltid att blomma i ohämnad grönska.

Ditricticus Norrlandicus, kap. 4, vers 16.




Tackar åter Strictly Norrland för text och bild till denna blogg om Norrländsk Kultur. Då jag själv inte förmår mig skriva något vettigt, än mer, handla på ett vettigt sätt "atm"(at the moment)...

Så skymtade jag Älg!

Som så många gånger förr så finns det alltid en eftersläntrare bland älgarna. Denna robusta älg kom utlunkandes ur enbuskarna och de glesa små granarna bara någon sekund efter att jag tappat de två första ur sökaren i den Ricki Lake-tjocka dimman. Inte hade den bråttom då ska ni tro, att få se en älg i galopp tillhör något utöver det vanliga. Denna bild är tagen på ca. 30 meters avstånd och som ni ser var dimman extremt fyllig även på ett sådant relatitvt kort avstånd.

Hell dig moder nord!

Måste tacka Strictlynorrland för en del insipration och även direkta saxningar till denna blogg om Norrländsk kultur, och hur den sprids i Stockholm av modiga pionjärer!

Vandringen har nu pågått i en dryg timme, temperaturen har sjunkit till dryga 4-talet i minusgrader och svetten rinner likt en jokk under paltorna. De senaste minutrarna av älgspårningen har lett mig in i en gles tallskog med rik undervegetation som på sina ställen sticker upp ur snön. Det förvånar mig att jag inte fått syn på dem än eftersom allt jag hittills sett tydit på att jag varit mycket nära om inte t.o.m. så nära att jag hade sett dem ifall jag höjde blicken från de spåren jag följde.
Tidigare hade jag noterat att vad som föreföll vara ett rådjur även följt efter älgarna, sina mycket större kusiner.

Klockan hade hunnit ticka på en bra tid in på eftermiddagen och trots att dagen hade varit mulen ända sedan min utgång så var det uppenbart att solen nu var på god väg ner då skogen började tappa sina kontraster i det annars så generösa dagsljuset till förmån för det blåa vinter-ljuset innan solnedgången.
Här på backen kunde jag i sann CSI Norrland-anda finna ytterligare ett kroppsligt avfall, ett hårstrå. Med en längd på närmare en decimeter låg det där, trubbigt likt ett vedträ. Rejäla djur har rejäl päls.

När jag stod här som bäst och beundrade detta imponerande lilla stycke päls kom tankarna åter till den jakt jag alldeles nyligen befunnit mig i, förutom fysiskt i högsta grad mentalt. Jag fortsatte då genast och hann inte mer än ett tiotal meter innan den vindstilla ljud-atmosfären bröts som likt en pisksnärt skurit genom tystnaden. Där, dryga dubbla tjogtalet meter framför mig i sydöstlig riktning fick jag syn på dem. Mycket riktigt var det älg alltid! Med sina långa bleka skånkar till ben och vältränade gluteus maximus tog de genast till en språngmarsch som ledde dem lika fort ur min kameras sökare som de bara ett par sekunder tidigare avslöjat sin närvaro. Lika snabbt byttes min glädje över succén till att förbanna hela situationen eftersom jag inte hade en chans att hinna föreviga dem på bild. Det jag hann se bekräftade dock mina teorier om 2-3 individer som jag tidigare i det tysta spunnit fram för mig själv. Det var dessa jag med största säkerhet tidigare i höstas hade dokumenterat i fullt antal, nämligen en tjusig ko med två kalvar.
I en slags sista desperation försökte jag återuppta spårningen men av en oförklarlig anledning hade spåren försvunnit framför mig likt en matta hastigt dragits bort från under mina fötter. Likt en ulv vrålade jag ut i den accelererande skymningen - FÖR DEN HÄR GÅNGEN, ÄLGAFRÄNDER! NÄSTA GÅNG ÄR NI MIN!

Skylt och älgspårning!

pårningen börjar närma sig sitt slut. På bilden kan vi se en nytinad lega där en av älgarna pustat ut för en stund och idisslat sina granbarr, litegrann som älgens Hästens. Här fanns alla de klassiska tecknena på älgsk närvaro: flängning, spillning, tomburkar och klövspår. Jag stod här tyst ett tag för att via hörsel skapa mig en bild av skogslandskapet denna lilla glänta befann sig i, jag tyckte mig höra att det knakade i sydvästlig riktning och fortsatte därför åt samma håll. Vid det här laget var vittringen av dem så stark att jag löpte på utav bara instinkt, utan att tänka på det oliv jag förde när min bastanta kroppshydda bröt sig fram genom växtligheten...




Jag avrundar med en sällan skådad skyllt:
Varning för skidåkande KKK-medlemmar!

Älgjakten har börjat!

Efter att ha sprungit in i den nästintill nykläckta spillnings-högen, de vältrampade älg-spåren och slutligen bestämt mig för att jakten kunde börja så fortsatt jag så mitt uppdrag enligt planen. Ungefär ett dvärga-stenkast därifrån kunde jag beskåda nästa tecken på att älg uppehållit sig i området, nämligen flera legor där de försjunkit i sömn, vilat eller bara "softat" som ni skulle beskrivit det. Även dessa var vid det här laget något överpudrade efter det lätta snöfallet tidigare men avtrycken syndes klart och tydligt.
Genom att lägga ihop ett och ett och addera ett kom jag fram till att det hela rörde sig om tre individer, såtillvida att de inte sover med myror i brallorna och gnussar runt flera meter i sömnen.
En kort överblick över legorna och dess omgivning ledde mig vidare på deras vandrings fortsättning.

Oerfarna älg-spårare kan ha svårt att urskilja fram och bak på en älgs klövavtryck i svår snö. Historier om amatörer som irrat sig rakt ut i vildmarken efter att ha följt ett älgspår i fel riktning har sedan tidernas begynnelse avskräckt många människor att pröva sig på liknande eskapader. Vissa avtryck är dock så tydliga att man kan urskilja dess "hälar" och på så vis utgå från att älgen faktiskt inte gått baklänges utan "som folk" och därför kan man då med lite tur finna en tjusig storoxe i den änden av spåret som hela tiden förflyttar sig längre och längre bort, d.v.s. den änden som befinner sig rakt under djuret medan du står och velar.

Nog om detta, jakten fortsätter...

Någonstans längs vägen tog jag en paus, här vid en mycket iögonfallande sago-gång under de snötyngda träden. Vad som föreföll som en räv och även en hare hade här passerat igenom vars spår syntes tydligt ännu. När jag själv skulle passera med min klumpiga lekamen resulterade det hela i att jag utlöste en mindre lavin från ovan träden som passande nog letade sig in i minsta lilla vrå under jackan där svetten lackade, en välkommen svalkning om än brysk sådan. Väl igenom, kunde jag återuppta jakten enligt planen, det mesta tydde på att älgarna rörde på sig och att jag var dem hack i häl...

Spårningen har nu pågått i över en halvtimme och det står nu klart att älgarna är på språng och fullt medvetna om att de har en ivrig, kamerabeväpnad man i hasarna.
Spåren hade nu lett mig över en medel-trafikerad väg av det asfalterade slaget, samt över en liten skogsväg som jag tidigare under dagen passerat och då noterat att den var fri från älgspår av något slag, så färskheten var ett faktum.
Lyckan vart total när jag snubblade in över en bokstavligen rykande färsk hög med ljummen spillning samt en liten gulstänkt grop som nyligen precisions-borrats ned i snön.(se första bilden!)


/fALK