Många frågor, få svar...

Jag har lovat att berätta om mitt möta med den världskända 08-an:
Hated by many,
Loved by few,
Feared by all!

Jag hade alltså åkt skidor i snart 3 veckor och 2 dagar när jag äntligen kom fram till Bålsta, som var destination 1 på min färd mot Stockholm. Jag hoppade in i järnhästen och satte mig tätt intill damen som satt ensam i denna rymliga rullande järnkub för att bättre hålla värmen.
Det gick inte så bra, en pungspark och två blåklockor senare insåg jag att Stockholmare inte gillar närhet i nyktert tillstånd. Här skulle krävas Norrlands-mjöd för att hålla värmen!

Korkandes upp och slukandes innehållet kände jag mig varm i kroppen men just som välbefinningen infann sig frös jag till is när en röst i mitt huvud ropade: - "Signal fel vid Kungsängen".
Vad var detta? Nog var det signalfel alltid, jag såg inga röksignaler så långt mitt falk-öga kunde nå! Hade drycken slagit mig så hårt, så snabbt? Vem var rösten i huvudet?

Jag kom senare att lära mig att rösten i huvudet egentligen var något som kom ur en "högtalare", ett för mig okänt uttryck, vart satt denna höga man som hade skrämt mig så innåt-glaciären-mycket? Många frågor, få svar...

cirka 3 bergsbestigningars tid senare var jag framme vid vad som kallades Centralstationen. Det var här jag träffade dem, Stockholmarna: Stressade, Välklädda, Tränade, Osociala varelser som mitt folk hatat i alla dessa år.
Dem hade stulit våra jobb, exploaterat våra fjäll, kört över en eller två av min fars renar och inte minst, smittat mitt folk med drömmen om storstan.

Vid första anblick blev jag rädd och arg, men jag skulle komma att älska dessa utomjordingar till människor...